Så .. Min hurtighet i går har belönat sig. Eller vad man ska kalla det. Har en träningsvärk som heter duga. Jag gillar att känna att det bränner, men å andra sidan haltar man fram som Agda, 97 år, och är nära att ramla i varje trappa man försöker ta sig ned för, så det gäller att krampaktigt hålla sig fast i trappräcket. Om det nu finns något! Men det löser sig, och det är bara att försöka vänja sig vid det (tills man är så pass hurtig att det inte kommer märkas att man tar sig ett litet springpass).

Imorgon är jag ledig. Ena katten ska till veterinären, men jag åker och ser min kusin sjunga Thriller i hennes skolas Michael Jackson-tribute-konsert istället, så får mamma klara av katten. Tror jag.

Nu ska jag plåstra om och vårda värkande kroppsdelar.